Har denna vecka försökt samla ihop minuter från cykelsadeln. Minuterna blev till slut 251 stycken till antalet. Inte lätt. Egentligen borde jag väl göra minst 251 vid ett träningstillfälle men vi har alla olika förutsättningar. Jag försöker nu göra varje 50 minuters RPM-pass eller som dagens 45 minuter långa spinningpass så jobbigt som det bara går och tänka mountainbike så mycket som möjligt. Tycker jag lyckats ganska bra denna vecka. Det här kommer att gå bra och jag ser fram emot kommande träningsläger då jag kan nöta MTB-mil – på riktigt.

Jag skulle inte vilja säga att jag är höjdrädd. Kanske en viss respekt för höjder. Men rädd nej. Idag har jag cyklat över Älvsborgsbron två gånger och jag erkänner att det var darriga ben när jag rullade nedför bron. Det blåste rejäla sidvindar och när lastbilar och långtradare susade förbi i hög hastighet så kände jag mig ganska liten. Eller okej, väldigt liten där uppe på bron 45 meter ovan vattnet. När jag stod där och skulle ta ett kort hann tanken slå mig att människor vandrar upp på bron, beslutsamma om att göra slut på sitt liv och hoppar ner i vattnet. Huvva. Med den tanken kom rädslan och respekten krypande och jag kände ett visst obehag och stoppade snabbt ned mobilen och rullade nedför.

Jag ska cykla Cykelvasan. Hejhopp! Det blev klart i veckan och jag är väldigt glad över att få cykla 9 mil. Hurra! Min cykel som jag ska cykla på den står hemma hos föräldrarna i Dalarna. Min träning i väntan på att jag själv kommer till Dalarna är alternativ. Väldigt alternativ. Är ganska övertygad om att majoriteten som ska cykla Cykelvasan i augusti nöter mil efter mil på sin MTB eller gnider på asfalten med sin racer. Hur tränar jag? Jo jag tränar smidighet med bodybalance, cyklar RPM, tränar styrka på boxpass och kettlebell, och bygger en stark core på cxworx. Inte så mycket cykling alltså. Min pappa har gett mig rådet att cykla tempo eftersom Cykelvasan ska vara ganska lätt tekniskt och vara lättcyklat. Eftersom jag inte vill komma sist i Cykelvasan så bestämde jag mig för att idag blir det cykling. Men, just det – min MTB befinner sig 43 mil från mig. Vad göra? Jo, jag fick glatt ta min 7-växlade citybike – Diplomaten – och ge mig iväg. Det gick alldeles utmärkt förutom att det var rejält kämpigt i motvinden. Idag fick det bli två varv mellan broarna plus en bonusrunda över Göta Älv-bron. Min plan var att få till tre varv runt broarna men efter två mils cykling började jag känna mig hungrig och krafterna sinade i motvinden. Jag är nybörjare på detta och jag har idag lärt mig att jag måste äta för att orka tre varv. Bara för det satsar jag på fyra varv runt broarna nästa gång med matpaus – det kommer att bli en bra träningsrunda. Förhoppningsvis blåser det inte då.

Det jag tar med mig från dagens runda är:
+  Jag tror inte att 9 mil är några problem så länge kroppen fungerar.
+  Gick alldeles utmärkt att träna med 7-växlade diplomaten.
+  Att trampa i motvind bygger pannben.
-   Min största ”oro” ser jag i att ha energi under de 9 milen. Jag förbränner som ett kärnkraftverk.

En veckas semester och en veckas arbete. Nästa vecka är halv, bara tre arbetsdagar för mig. En röd dag, en ledig klämdag och sedan lördag-söndag. Ser redan fram emot torsdagen och ny ledighet. Äntligen! som Gert Fylking kanske skulle ha sagt. Veckan har passerat förbi med träning, after work, massage, väldigt lite Göteborgsvarvet-tittande, 17 lådor lunchmat … (jorrå), en mountainbike, en förväntan om att imorgon kanske få besked om det blir Cykelvasan för mig. Träningen har bestått i kettlebell x 2 och mer box. Träningen har resulterat i stela baksidor (låren). Så pass att jag idag var nöd och tvungen att ge mig ut på en promenad för att få igång en cirkulation i benen. Längs min promenadväg hittade jag:

… eller en säck. Fy 17 måste jag säga! Dagens träningspass: box. Hur kul? 10 av 10 möjliga poäng. Fjärde eller femte gången idag och det är väldigt kul och väldigt bra träning. Hej hej armmuskler!

Förra veckan cyklade jag nästan 8 mil mountainbike. Idag cyklade jag på min 7-växlade cykel till jobbet och redan efter 10 sekunders cykling kände jag att något var fel. Det var nämligen inte alls lika skoj att cykla på stadens gator som i skogen. Efter jobbet cyklade jag till gymmet och tränade RPM. 50 minuters cykel inomhus. Där och då kändes det rätt – cykling är grejen. Upplevelserna och känslan från mountainbiken kom tillbaka och benen drev på som aldrig förr. Där och då kände jag att detta är något som jag måste göra. Jag måste cykla. Jag måste vara med i ett mountainbikelopp. Jag måste anmäla mig till Cykelvasan. Nu måste jag bara bestämma mig för 45 eller 30 kilometer. Eftersom 90-km loppet är fullt så behöver jag inte fundera på det. Jag måste även kolla på jobbet om det funkar att ändra semestern några dagar.

Nu måste jag borsta tänderna.

När jag bokade mina tågbiljetter tur och retur Dalarna så tyckte jag att jag gjort en klockren bokning Dalarna – Göteborg. Jag hittade ett tåg med byte i Hallsberg som skulle innebära en resväg som var en timme kortare än normalt. Halleluja! När jag närmade mig Hallsberg för byte så visade det sig att tåget jag skulle åka vidare med mot Göteborg hade tagit sig från Stockholm C men sedan fått fel på bromsarna och stod still utanför Södertälje. Så mycket halleluja för den bokningen. Nu kunde jag byta biljetten i Hallsberg och fick plats på ett annat tåg. Kom hem en timme senare än planerat … Men jag kom hem. Gott så.

Jagade en stackars ekorre förra veckan och fångade den stackars skrämda ekorren på bild innan den sprang till skogs med andan i halsen …

Jag har ett flexkonto som är skyhögt på pluskontot därför har jag flexledigt onsdag – fredag. När jag är tillbaka på jobbet kommer det knappt att märkas att det minskat med 24 timmar … men men det är väl bara till att vara ledig igen?! Förutom att cykla har jag sett mig om i Dalarnas natur- och kulturhistoriska bibliotek, jag har hälsat på storebrollo med familj i Ål-Kilen och fått mig 2012-års bästa skratt när G snart två år skulle härma en ekorre.

Idag trodde jag att jag skulle vila mina ben men när lillebror kommer hem och frågar om jag ska följa med ut och springa så var jag inte den som säger nej. Även om jag kanske borde gjort det ikväll. Fy så jobbigt. För dig som inte vet så är det uppförsbacke uppförsbacke till en början och jösses Amalia det är lätt att spränga sig första kilometern …

Idag har jag spanat på lammen. Mitt i en Lambireklam. I min kamera finns massa kort att visa från semesterns äventyr men om du får se återstår att se … de dyker i så fall upp när jag är åter i Göteborg. Nu bjuds enbart på telefonbloggning. Gott så.