Idag har jag ett flertal tillfällen insett att livet är bra mycket trevligare om man ser lite positivt på det hela, eller helt enkelt inte ser ALLT som ett problem alternativt letar fel. Denna enkla insikt har jag fått av att lyssna på mina kära arbetskamrater.

Till ikväll hade jag och en kollega fixat en liten social aktivitet i form av bowling och mat. 14 personer blev snabbt 9 personer. Några blev sjuka, andra upptäckte plötsligt att de var dubbelbokade. Ett stort orosmoln var vädret. Det framfördes synpunkter om att vi kanske borde ställa in eftersom det skulle komma snö, synpunkter om att spårvagnen inte skulle ta sig över bron, synpunkter om att det fanns snö att skotta där hemma, synpunkter om att man blev blöt om fötterna av att gå ut. En del funderade redan igår på att avboka sig på grund av att det kunde ju vara snö på morgonen! Suck, stånk och stön. Vi var typ fyra personer som kände vad kul det ska bli! Vi var fyra personer som inte såg hinder.

Under nästa vecka ska mitt kontor börja utrymmas på grund av en kommande renovering. Min enhet ska flytta ”över gatan”. Mina kära kollegor har oroat sig i månader över att vi kommer att tvingas dela rum med varandra. Observera mitt ordval – tvingas. Fantastiska synpunkter har framförts med de mest gnälliga stämmorna om hur fel fel fel det är. Några hävdar med hög stämma t ex att de måste ha ett eget rum för de talar så högt … , en del har sitt största problem om de får ta med sig anslagstavlan, en del måste veta NU om det är femte eller fjärde våningen, en del är oroliga över om det kommer att finnas tillräckligt med microvågsugnar … Det funderas över hur man på bästa sätt ska förlägga möten på andra ställen så man ska slippa åka till kontoret och behöva dela luft med en arbetskamrat.

Själv är jag så jäkla dum (?) och tar dagen som den kommer. Om det blir stopp i trafiken på grund av snön tror jag inte att jag kommer att få böta till bowlingstället dessutom kommer jag fram när jag kommer fram. Jag är glad över att jag inte behöver sitta på nuvarande kontor samtidigt som det ska borras i betong.  Jag tänker så här: livet blir roligare av att inte se bekymmer och problem i allt som ska göras. Dessutom har jag insett att vissa saker kan jag påverka, andra saker är det bara att acceptera. Mitt problem är: jag kan inte förstå hur en del människor väljer att se allt så himla negativt. Varför måla upp en massa olika scenarier? Och hur lyckas dessa människor bara se mörka scenarier, varför inte ens en gnutta ljus?

Äsch, jag måste börja bli lite mer negativ. Jag passar inte in i samhället.

Ps 1. Jag hade ett problem när jag idag bowlade ...
ansåg att golvet lutade eftersom klotet drog sig till höger   .
Ps 2. Jag vann!