Jag är en pepparkaksdeg. I mitt huvud är det inte positivt att vara en pepparkaksdeg. Jag tycker inte om att baka pepparkakor eftersom degen är tråkig, hård och även om man kavlar degen så kan det hända att degen ändå inte blir slät. Varför sitter jag här och jämför mig själv med en pepparkaksdeg?

Jag har idag varit på massage. Hela 45 minuters genomknådning. Det är här jag ser mig själv som en pepparkaksdeg – tråkiga hårda stela muskler – trots knådning blev de där tråkiga hårda stela musklerna inte till en mjuk fin deg. Efter 35 minuter kände jag väl att kroppens värsta områden började slappna av. Perkele. 35 minuter är lång tid. Spänd spänd spänd. Jag har känt av framförallt den vänstra sidan över axel och skuldran och tydligen var jag jättespänd mot biceps med. Har haft huvudvärk på grund av spänningarna några dagar den senaste veckan. Inte bra. Vad gör jag nu då? Jo jag ska rota fram mina sjukgymnastikövningar från skrymslet där i hjärnan, jag ska börja använda mitt kvastskaft och öka upp rörligheten i bröstryggen igen, jag ska stretcha mer! Mina två senaste veckor har även varit katastrofalt dåliga vad gäller träning. Halsen har satt stopp för träning och igår satte snön stopp för träning (bodypump) när personalen från gymmet ringer och meddelar att passen i en sal är inställda på grund av att snön ska skottas av taket … Kroppen behöver träning! Ändring på detta tack!

Halsen har skavt och i förrgår gjorde jag ett enkelt test som avslöjade att någon pulshöjande träning ännu inte var att tänka på. Testet var 2 upphopp och sedan tog det stopp. Imorgon planerar jag att träna bodypump och på söndag SKA jag vara redo för konditionsträning.

Jag vill ta på mig de där skorna!