För ungefär 3 år sedan kom jag hem från en vecka i Grövelsjön. Nej, det var inte 3 år sedan – men tiden går fort men ikväll har jag tagit mig tid till att sortera ut några kort. Varning för många foton och lite text … Jag har aldrig fjällvandrat tidigare men har under några dagar i min ungdom fjällorienterat i Vålådalen. Fjällvandring är definitivt något jag vill göra igen.

Första vandringsdagen vandrade vi från Sverige till Norge. Från Grövelsjön skulle färden gå upp på Salsfjället på den norska sidan. Vi gick in i dimman och kom aldrig upp på toppen. Eventuellt hade vi bara 30-50 meter kvar till toppen men jag är glad att vi vände där och då. Hur många renar kan du se?

Dag tre en tur till Idre och Nipfjället. Hälsade på Nipgubben och tog en tur på trollvägen. Bidrog med ett eget stenröse och skrev mitt namn. Om några år skulle det vara kul att komma tillbaka till denna plats och se om mitt namn finns kvar (och om jag hittar det).

Dag fyra innebar en tur rakt in i dimman. Sikten var bedrövlig och vi var vilse. Lost.

Dag fem tog vi båten från Sjöstugan och tog sjövägen till Norge. Passerade ett flygplan från andra världskriget, blev uppäten av norska mygg, hade en vidunderlig utsikt över sjön och solen gassade från en blå himmel och gav en partiell solbränna.

Tog en tur till Elgå – som skulle kunna vara världens ände. Men om det är det så är det en fantastiskt vacker slutstation.


Stugan jag bodde i låg uppe i en fjällsluttning. Att ta sig till stugan innebar puls. En fjällbäck med porlande friskt vatten fanns runt husknuten. Ett antal renar smög förbi och utsikten var fantastisk. Det var lätt att ta sig ut på en kort kvällstur för att titta på solnedgången, de norska fjällen och lyssna på tystnaden.

Näst sista dagen gjorde vi en tur till Röros, Norge. Bilresan tur och retur var oändligt tråkig och trist och det måste vara Nordens sämsta och tråkigaste väg. Röros var litet och hade sin charm med de gamla husen, men jag behöver inte åka dit igen.

Jag sitter och tittar på kort och försöker få lite ordning och reda på vad som fanns i kameran efter veckan i Grövelsjön.  Det går sådär … men jag kan i varje fall konstatera att där fanns inga avgaser. Jag gillar Göteborg men jag ska inte sticka under stol med att inandningsluften är fräschare i Grövel än i Götet. Dessutom skulle jag inte rekommendera någon att dricka vattnet i Göta Älv. Äh, jag går och lägger mig och fortsätter med fotografierna en annan dag.