… eller i varje fall varmare än minus 10 till minus 15. Ja minus 5 eller minus 3 vill jag inte heller ha. Jag vill ha temperaturer, runt 5 plus och varmare, som tillåter att jag kan springa ute. I förmiddags gjorde jag ett försök att boka in mig på ett gruppträningspass. Fullkomligt fullbokat och att stå på reservlista och vara nummer 15 – suck! Gick till gymmet för att springa. Men där gick en massa dönickar (ursäkta) på alla löpband. Självklart får alla träna men det känns smått surt att gå till ett gym med mål att springa på ett löpband och sedan komma dit och alla är upptagna … Gå ut och gå mer er folk! (okej, varsågod och säg till mig att springa ute, men mina luftrör mår inte bra av ansträngning i minusgrader). Nåväl, jag gjorde några sura drag i roddmaskinen, lyfte några hantlar, tränade lite mage – men jag kände mig som en surtant och gick hem. Sur eftersom jag ville springa men inte fick (eller kunde) : ( . Kondition är en färskvara men jag har blivit positivt överraskad efter de två cykelpass jag gjort i veckan. Efter min sjukfrånvaro har jag inte tappat så mycket konditionsmässigt som jag befarade att jag skulle. Mina promenader som jag svurit över men som varit min enda motion under de 43 dagarna har tydligen gjort lite nytta förutom att jag fått frisk luft.

För att påskynda våren köper jag tulpaner. Anna vad tycker du? Är de härligt krispiga eller är de bara härligt vita?

Idag, efter 43 (!) dagars träningsuppehåll har jag äntligen fått snöra på mig träningsskorna och ta på mig träningskläder. Jösses! 43 långa dagar med hosta, näsblod och huvudvärk. Den kassa kroppen var nöjd med att få träna. Jag kör hardcore-stilen och gjorde comeback med ett kettlebellpass. Joråsåatt. Efter 30 minuter kände jag att jag levde kan jag säga. Efter 60 minuter och när passet var slut funderade jag på om jag skulle ringa taxi. Men promenaden hem var skön och uppfriskande för musklerna.

Imorgon kommer jag att vakna med träningsvärk. Det kommer det vara värt! Snälla kropp, nu fortsätter vi må bra, ok?!

Vaknade runt halv fyra i morse och ägnade en lång stund åt min nya hobby: att hosta. En del säger att man ska gå upp när man inte kan somna om, men vad ska jag göra uppe så tidigt att göra. En del säger att man ska läsa en stund. Jag väljer att blunda och tänka somna om, somna om, somna om. Efter någon timme somnade jag om och fick sova fram till 9. Gick upp och bestämde mig för att dagen skulle tillbringas inomhus med fokus på att bli frisk. Så jä**a tråkigt. Känns som om jag inte gjort något vettigt alls men det har jag ju (lagat matlådor, sanerat köket med hjälp av Cilit bang, sett på skidåkning på dumburken, dagdrömt om att det snart är färdigrenoverat här).

Nu gör jag inget vettigt alls. Slänger ett öga på Gladiatorerna på tv och dagdrömmer om att kunna börja träna igen. Från att ha varit hyfsat vältränad börjar jag nu se ut som en räka och har tappat en hel del muskler. Många jag träffat säger att jag blivit smal och undrar om jag inte ätit under jul. Hallå, jag har inte tränat på 18 dagar och har inga muskler kvar, jag ser ut som en räka. När jag slutat hosta vill jag springa och träna kettlebell. Dagdrömmer vidare …

En snölykta som jag hann göra innan snön töade bort under julen.

Jag tror på bättre tider. Jag tror på morgondagen! Jag tror att kroppen är intelligent och den går inte att lura. Min kropp (eller hjärnan ?) är inställd på att efter onsdag är det paus. Jag är övertygad om att jag försökt intala och lura mig själv att köra på i 180 till och med den 21:a. Ikväll är jag galet yr i skallen och känner mig helt slut. Jag har inte lyckats lura min kropp (hjärna), den har fattat det som att jag ska orka till idag bara. Men vi har jobbat bra idag, jag och hjärnan. Igår hade vi en sämre dag på jobbet då jag hade ett möte på em då jag fick möta ohälsa på nära håll. Usch. Idag har vi producerat massa och kanske är det därför jag nu är groggy?
Efter jobbet cyklade jag till gymmet för att vara med på CXWORX-releasen. Alltså, som vanligt ge mig 4 gånger så kanske jag kan ge en rättvis bild om vad jag tycker. Effektiv träning för magen, ja. Men jag gillar inte det hafsiga tempot och jag gillar inte den lite fåniga fokuseringen på att träna rumpa. Det där tempot? Varför? Känns som om Gunde Svan skulle kunna kliva in i salen och ropa ”skynda skynda”.

… kroppen. Igår kväll rastade jag mina ben på löpbandet i 8 kilometer och styrketränade efter det. I förmiddags hittade jag en timmes cykelpass och det var så bra så bra och så jobbigt att jag efter passet kände en känsla av ”imorgon har jag träningsvärk och det är jag värd”. De tunga intervallerna avlöste varandra. I like. Efter cykelpasset började ett CXWORX-pass och jag tänkte att det var väl lika bra att haka på?! 1,5 timme senare var jag rejält mör. Nu när jag 10 timmar senare sitter i soffan kan jag berätta att jag har fredagen och lördagens träning i mina ben. Tunga, stela ben. Bygga upp, bryta ned och njuta?! Trött som bara den nu ikväll. Men kroppen är full med träning och frisk luft.

Nästa vecka är det release av CXWORX 5 och jag har hört att viktplatta kommer att användas. Om gummibandet är kvar vet jag inte. Återstår att se.

Receptet på möra ben är:
5 km rodd på måndagen spädes med tisdagscykling 60 minuter med en sjuk intensitet, träningsglädje och adrenalinelektricitet. Dra på dig rejäl mjölksyra i slutet av passet.  Stretcha för guds skull inte tillräckligt efteråt. Träna på onsdagen ett tungt kettlebellpass med fokus på ben. Stretcha väldigt dåligt efteråt.

Några frågor på det?

En ny dag där jag mest känt mig som en liten stressad hare framför bilens strålkastare – ska jag gå till höger eller vänster, höger eller vänster eller stå kvar?! Phu. Jag ser fram emot den dagen som jag ska gå ned i arbetstid – och bara arbeta heltid. 12 december, vart tar tiden vägen? Längtar efter en arbetsdag då ja får utrymme att sitta och rulla tummarna i en kvart.

Tänkte mig en terapistund efter jobbet med en löptur men det började regna så det fick bli inomhusträning istället. Det slutade med 5 km rodd och styrketräning. Har inte rott på en evighet och jäklar vad det känns i baksida lår. Nu äter jag pepparkakor så det rinner ur mina öron och hör att ett nytt blåsoväder är på väg in under morgondagen. Ge upp vinden ge upp!

Ytterligare en bild från julmarknaden i Haga. Färgglada ”bakverk” men jag tänker mest att de kan inte vara goda? Friterad donut som i sig är ganska stabbig och till det då dekoration som mättar.

Som vanligt, ingen rast och ingen ro när det gäller mig. Rastade mina ben på gymmets löpband på förmiddagen och passade på att styrketräna lite efteråt. Skönt – check. Kom hem och började med mitt nya nöje, städning. Köket och badrummet våttorkades tre gånger var och jag skrattade åt det svarta vattnet. Jösses, jag BOR i denna skitiga lägenhet. Lovar att jag snart ska sluta klaga på min renoveringslägenhet. Hade tvättid på eftermiddagen och lyckades hinna med att få dammsamlartextilerna mattor, överkast och sängkläder tvättade. Ni som har lite koll på mig vet att nytvättade sängkläder är himmelriket för mig! Så skönt! Sedan har jag försökt vara elektriker och har gjort klart moment 1. Moment 1 är att jag kopplat ihop något med något. Tur att man kan få support av en bättre elektriker (sin far) via telefon . Imorgon ska jag försöka mig på moment 2 som är att sätta upp lampan i taket. Ett moment jag avstod från idag eftersom det lätt blir ganska mörkt i ett rum som saknar lampa! Är ju en fördel om jag ser vad jag gör.

Här är en bild innan jag kopplat ihop något med något. I elbranschen heter nog något och något något annat men men jag är bara hobbyelektriker så jag kallar det för något och något. Något kan heta något så enkelt som kontakt.

Igår kväll när jag var ute och sprang ramlade ett par enstaka snöflingor ned från himlen. De enstaka flingorna blev snabbt hagel. Senare under kvällen/runt tolvsnåret föll snöblandat regn men det stannade kvar vitt vitt på marken. I morse när jag gick till jobbet var det lite vitt kvar på marken. Jag blev glad!

Den synen är nog det enda positiva som hänt mig idag. Eller när jag tänker efter så var det positivt att jag idag lämnat blod och det var positivt att jag varit på Ikea och ätit julmaten (julskinkan var supergod). Men där tar det positiva slut. Motgång efter motgång efter motgång. Jag o-r-k-a-r inte mer. Tränar på att säga nej och att säga ifrån. Det går sådär. Om jag beskriver att jag känner mig på gränsen till en hjärnblödning och ett sammanbrott så har du min status. När jag sedan säger nej och chefer, arbetskamrater, vänner och familj tycker att jag gör fel val så vill jag mest sätta mig ner på golvet, skrika, gråta och försöka få folk att förstå att jag inte o-r-k-a-r. Imorgon kliver jag på nytt upp igen och presterar i 150 och bidrar med mig själv för att göra andra nöjda. Det är inte rätt alternativ för mig men vem fan bryr sig om det?

Måndagen bjöd på några få minuters sovmorgon sedan åkte jag inte direkt till jobbet. Nej, jag tog vägen förbi massagebänken. Tyvärr har det gått alldeles för lång tid sedan jag senast hade en massagetid och dagens besök var därför väldigt välbehövlig. Därefter till jobbet och och ojoj så trött jag varit hela dagen. Massagetid 8.40 är inte helt optimalt för mig, 18.40 är bättre. Men men vissa saker kan jag inte påverka. Tog mig igenom arbetsdagen, kom hem, slappade, bytte om och hamnade i Skatås för en en löptur. Måndagen är avklarad!