Förra fredagen skrev jag att jag ville ta på mig mina cykelskor. Idag hade jag skorna på mig och var tokladdad.

Under arbetsdagen såg jag fram emot – efter arbetet. Jag var grymt sugen på att cykla! AFTER WORK! Det tänkte rpm-passet blev istället ett 45 minuters cykelpass och det var nog det sämsta passet jag någonsin varit på. Allvarligt. Fy så ”besviken” jag var efteråt. Jag hade massa energi kvar i kroppen och ville ställa mig på löpbandet och springa bort all energi som bara ville UT. Men att löpa med cykelskor är ingen höjdare. Istället fick jag gå hem.

Min puls kom aldrig igång under passet. Om det berodde på passet eller sändaren låter jag vara osagt.

Har efter dagens bodypump en galen känning i axlarna. Åh maj gadd! Det bjöds på bodypump 66 och där får axlarna jobba. Aj! Kul att återuppleva ett gammalt pass.

För övrigt var tv-utbudet bättre när det var OS.

Idag besegrade jag min hals. (Hoppas jag!!) Kanske ska jag inte säga för mycket – utan låta natten passera och utvärdera status av strupen imorgon. MEN jag har idag kunnat avverka dubbla träningspass, bodypump och cykling. Kändes jäkligt bra hela tiden och det känns jäkligt bra nu efteråt. Hurra vad fantastiskt det är! Tove vs kroppen 10-9. Har efter hemkomsten ägnat mig åt att äta! Efter maten letade jag i alla skrymslen efter saker som innehåller c-vitaminer och antioxidanter . Det blev en konstig fruktsallad på apelsin, kiwi och blåbär … dessutom är knäckebröd aldrig fel. Återhämtningen ska fortsätta på soffan med Mästarnas mästare och Desperate Housewives och spikmattan.

Dessutom har jag skrapat fram 25 kronor på en trisslott. Plötsligt en dag …

Fotot har ingenting med detta inlägg att göra. Fotot har bara legat sparat på
datorns skrivbord vecka efter vecka och jag har varken raderat eller sparat det i
någon mapp ... Säg hej till Anders And. Jag hittade honom och hans kompisar en
väääldigt kall och blåsig dag i januari - den 10:e närmare bestämt.

Idag har jag tillbringat en hel arbetsdag sittande på min bak och gått igenom processen. Det har diskuterats vad som är nytt i processen, vad jag/vi gör i processen idag, vad vi inte gör som går att ändra. Kan väl säga så här: det var skönt när dagen var slut.

Jag tog sedan min stela kropp på en promenad för att sedan hamna på ett pass bodybalance. Jag gör något konstigt och lägger alltför mycket belastning på fötterna! Det låter konstigt men jag har känt det några gånger nu och jag har fått tips och råd men inte blir det bättre för det . Efter idag kanske vi har löst problemet. STÖRRE steg och så får jag flytta bak den där röven kom jag fram till. Idag blev jag jättetrött i fotleden och fick rejäl värk. Förutom fotproblemet var det himmelskt skönt att jobba igenom kroppen och vissa stretchövningar är riktigt sköna. Min kropp behövde det.

Efter att jag kommit hem har jag öppnat upp rehabavdelningen. Honung för halsen. Balansplatta för foten. Senare väntar spikmattan.

Ett ufo?

Dagens träningspass genomfördes iklädd Adidas från topp till tå. Jag vill tillägga att fotot är efter passet och att jag inte dreglat. De våta fläckarna på linnet är svett och inget annat.

Jag genomförde ett superbra och roligt indoorwalking-pass och min kropp verkar må bra efter 2 veckors halssveda. Passet var intensivt och innehöll en hel del ”jogging” (som är min favoritdel) och jag hade svårt att hålla igen och ta det lugnt och låta kroppen ”känna efter”. Men känslan i kroppen var överraskande bra och pulsklockan gav fina svar. Vid mina senaste tester av min hälsostatus har pulsen rusat och jag har haft problem att få ner den där eländiga pulsen. Kan det verkligen vara som så att jag äntligen är frisk? Jag hoppas det och jag är så taggad att inleda mars som jag har planerat kommer att bli en grymt bra träningsmånad.

Redan på uppvärmningen på dagens bodypump kände jag att det skulle bli jobbigt. Benen var med men överkroppen hade det slitsamt. Bestämde där och då att idag skulle jag träna efter kroppens förutsättningar där och då och inte utmana i något läge. Detta innebar att jag var tvungen att plocka av vikt på biceps, utfall och axlar och jag klarade inte av plankan. Det var länge sedan ett träningspass var så här jobbigt. I normala fall kan jag bita ihop och ge mig fan på att jag ska klara lite till. Men idag fanns ingen kraft att göra det där ”lite till”.

Jag lever på hoppet att snart – snart- snart kan jag träna efter mina vanliga förutsättningar.

På väg hem från gymmet blev det stopp i spårvagnstrafiken och det berodde på att en spårvagn strax framför mig spårade ur. Det var bara till att hoppa av och hoppa på lämmeltåget av människor som vandrade mot ett annat alternativ till att ta sig fram/bort/hem. För min del innebar det att gena över Brunnsparken och in i Nordstan. Väl där råkade det av en slump bli inköp av böcker och en iPod. Det var inte alls planerat. Jag skyller allt på spårvagnsolyckan.

Jag är en pepparkaksdeg. I mitt huvud är det inte positivt att vara en pepparkaksdeg. Jag tycker inte om att baka pepparkakor eftersom degen är tråkig, hård och även om man kavlar degen så kan det hända att degen ändå inte blir slät. Varför sitter jag här och jämför mig själv med en pepparkaksdeg?

Jag har idag varit på massage. Hela 45 minuters genomknådning. Det är här jag ser mig själv som en pepparkaksdeg – tråkiga hårda stela muskler – trots knådning blev de där tråkiga hårda stela musklerna inte till en mjuk fin deg. Efter 35 minuter kände jag väl att kroppens värsta områden började slappna av. Perkele. 35 minuter är lång tid. Spänd spänd spänd. Jag har känt av framförallt den vänstra sidan över axel och skuldran och tydligen var jag jättespänd mot biceps med. Har haft huvudvärk på grund av spänningarna några dagar den senaste veckan. Inte bra. Vad gör jag nu då? Jo jag ska rota fram mina sjukgymnastikövningar från skrymslet där i hjärnan, jag ska börja använda mitt kvastskaft och öka upp rörligheten i bröstryggen igen, jag ska stretcha mer! Mina två senaste veckor har även varit katastrofalt dåliga vad gäller träning. Halsen har satt stopp för träning och igår satte snön stopp för träning (bodypump) när personalen från gymmet ringer och meddelar att passen i en sal är inställda på grund av att snön ska skottas av taket … Kroppen behöver träning! Ändring på detta tack!

Halsen har skavt och i förrgår gjorde jag ett enkelt test som avslöjade att någon pulshöjande träning ännu inte var att tänka på. Testet var 2 upphopp och sedan tog det stopp. Imorgon planerar jag att träna bodypump och på söndag SKA jag vara redo för konditionsträning.

Jag vill ta på mig de där skorna!

Min kropp och jag har idag ägnat en timme åt träning. Jag är ibland envis. Jag är ibland dum. Jag är ibland envis och dum. Idag var jag dock klok och valde att träna bara ett pass, istället för tisdagens dubbla pass. Jag tänkte en stund på vilken känsla jag ville ha efter träningen och kom fram till att jag direkt efter passet ville ha en skön helhetskänsla i varje muskel och att jag ett antal timmar efter passet ville ha en bra känsla i halsen. Valet var därför ganska enkelt – att träna bodypump. Känslan i kroppen är att varenda muskel har fått sin beskärda del av träning och känslan i halsen är att jag med stor sannolikhet är redo att köra järnet igen och att jag kan betrakta mig som frisk .

Smhi har sagt att man ska hålla sig inne idag – och jag lyder. Det snöar! Jag tycker fortfarande om snö (kanske är jag den enda i Sverige som gör det) och är ärligt talat lite nyfiken på hur det ska se ut utanför fönstret imorgon när jag vaknar. Ryktet säger att det ska komma massa snö under natten. Blåsten där ute klarar jag mig dock utan.

Jag är även lite nyfiken på hur min hälsostatus är imorgon när jag vaknar. Kanske har jag gjort något dumt idag eftersom jag tränat RPM. Befinner mig i ett gränsland mellan förkyld och frisk. Befinner mig i ett gränsland mellan kronisk kramp i vaden och inte kramp. Diagnosen kronisk kramp i vaden – den diagnosen finns nog inte i läkarlexikonet. Eftersom jag inte är dum vad gäller träning med förkylning i kroppen så tog jag det ganska lugnt idag och lyssnade på kroppen. Det var skönt att trampa runt och pulsen steg inte oroväckande snabbt och den sjönk även finfint. Ett tecken på att jag förhoppningsvis inte gjort något dumt idag.

Som jag skrivit tidigare är tisdagar min favoritträningsdag på veckan. Det beror på olika saker. En är att det är skönt att smita från jobbet lite tidigare . Men allt där är relativt för idag var jag tex på jobbet vid 07.30 och dessutom har jag varit ute på vift idag på Högsbo sjukhus så arbetsdagen avslutades där för att sedan orientera sig fram med en lämplig spårvagn. Orsak två är enkelt: två bra pass. Tisdagar 16-18: var god stör ej. Marta som är instruktören på bodypump-passet inledde med att det var utmaning som gällde idag: Lägga på 1 kg/sida vid 2 tillfällen. Hmm, jag antog utmaningen och det slutade med att jag plussade på vid benböj, bröst, utfall, axlar och dessutom lade stången med 5+5 kg i knäet när dipsen skulle göras. Det gick men jag lovar att jag darrade i benen och armarna efteråt. Rejält.

Till cyklingen tog jag med mig det där med att lägga på ett. Jag tänkte så här … efter att  jag ställt in mitt motstånd så vrider jag minst 1 cm till – än vad jag från början tänkt. Jag klarade med bravur fram till intervall fyra där det tog pang stopp i min allra käraste vänstra vad. Ok, jag hade lagt på mer än 1 cm hela tiden och det straffade sig. Fick ta det lite lugnt och trampa ut, stretcha mitt i allt och sedan fungerade det igen.

Lärdom från dagens pass: 1 kilo till känns i musklerna, minst 1 cm till på motståndet gör skillnad. Men det går. Det känns skönt att vara bättre än förra veckan och även bättre än det förra träningspasset. Nästa gång gör jag om det igen. Känslan efter dagens pass: Tjohoooo