Efter jobbet styrde jag min cykel mot gymmet för att springa ifrån mina tankar. På jobbet är inget förändrat så det är skönt att träna bort tankarna innan jag kommer hem till mitt så kallade hem. När jag gick uppför trappan till gymmet möttes jag av sisådär hur många människor som helst. Först trodde jag att det var en skolklass som hade idrottslektion, men klockan var runt 18.00 så jag hoppas att ingen behöver gå i skolan så länge … Bestämde mig sedan för att anamma teorin att det var någon idrottsklubb som var där och tränade. Det var typ 5 personer per maskin där på gymmet och jag hann tänka ”herregud, betalar jag verkligen för det här?”. Jag lyckades få ett löpband och var mentalt inställd på att springa en mil. Mina ben tog mig 8 kilometer sedan var det stopp. Början till stopp kände jag efter 5, bet ihop en kilometer till. Efter 6 kilometer var jag tvungen att sänka hastigheten. Lyckades passera 7 kilometer och därefter var det bara på ren vilja, ökade hastigheten med syfte att bli klar så snabbt som möjligt (joråsåatt, det är en taktik som kan fungera) men när det stod 8.00 kände jag att det inte finns någon som helst mening att plåga de stackars benen. Klev av och lade mig på en matta i stretchhörnan. Stretchade lite och ägnade mig en åt stund till att träna magmusklerna. Cyklade hem nöjd och belåten, möttes av det som du kunde läsa om i det förra inlägget och städade lite …

En ny helg läggs till handlingen. En helg där jag fyllt år och firat min födelsedag med tapas, vin och drinkar.

En söndag som varit blåsig. Men som mitt på dagen bjöd på lite solsken och uppehåll i regn. Jag trotsade alla rekommendationer om att man skulle hålla sig inne, och begav mig till gymmet och sprang 5 kilometer och styrketränade. Jag tyckte det blåste rätt mycket när jag var ute, men OJ vad det blåser nu under kvällen.

Ny vecka, nya utmaningar.

Tränade ett hejdundrande intensivt, svettigt, roligt och utmanande cykelpass ikväll. Efteråt gick jag förbi NK:s julskyltning och det är inte bara jag som gillar att cykla inomhus. Närrå, även tomten.

Med risk för att låta lite självgod men det är en rätt kaxig känsla som infinner sig i min självgoda hjärna när jag vistas på gymmet vissa dagar. Låt mig tro att jag är starkare än många andra, för det är så jag känner idag. Vet inte varför det skulle vara viktigt förvisso, men det är väl ändå lite nyttigt att känna sig kaxig ibland? Jag skulle önska att jag hade en konstnärlig talang. Jag har inte blivit musikalisk och jag kan inte teckna. Det jag är mest talangfull i är att prestera inom ”idrotten”. Tävlingsskalle det har jag. Alla kan inte vara superstjärnor så därför blev inte jag det, även om  jag letar en OS-gren inför London 2012 som skulle passa mig på ålderns höst. Nä, skämt åsido … nu handlade det ju om att jag idag upplevde mig vara sjukt stark. Lite som katten bland hermeliner är det att träna på gymmet (katten = jag = tjejen, hermeliner = männen, pojkarna, killarna) och det är där den där känslan av kaxigheten infinner sig. Männen, pojkarna, killarna är inte alltid uthålligare än jag. Många må ha sina discomuskler och de orkar sina 2-3 rep innan tekniken mest liknar en ostbåge. Måtte deras ryggar må bra om 5 år tänker jag. Stark eller uthållig? Stark och uthållig? Jag föredrar stark och uthållig, och tackar x antal timmars kettlebellssvingande/pressande för det kroppen klarar av att åstadkomma november 2011.

Lagrar dagens känsla och tar fram den om jag skulle känna mig trött och klen i framtiden. Så … du, gå ut och var lite kaxig du med.

Idag har jag haft den stora förmånen att kunna springa i dagsljus. Eftersom jag jobbar måndag – fredag och aldrig är hemma före mörkrets inbrott så innebär det att löpning sker i mörker. Eller så sker det på löpband eftersom jag ibland inte vill springa i mörkret. Vanligtvis sker mörkerlöpningen i duggregn eller dimma. Idag fick jag springa 11.2 kilometer i dagsljus och med sällskap av en strålande sol på nästan klarblå himmel. Otroligt inspirerande. En helg kvar till nästa löptur i dagsljus …

Har idag kikat på skidutrustning i diverse butiker. Stavar, pjäxor, skidor och kläder högt och lågt. Dessutom sett lite från världscupen på tv och längtan efter snö och skidåkning växte. Det känns då lite fel att det är 11 plusgrader här i Göteborg. Vinterjacka eller vårjacka? Gå tillbaka till affärerna imorgon för att se om de har något kvar från vår- och sommarkollektionerna som passar för utomhusträning? Nåväl, imorgon ska jag inte klaga på den höga temperaturen för då har jag tänkt mig en löptur på förmiddagen och smhi har lovat mig åtta plusgrader och en sol. Jag tror att den där vintern kommer så småningom.

Snö fanns det i Dalarna nyårsafton 2010.

Investerat i mig själv ikväll. En mils löpning på personligt rekord. Än är inte året slut. Fy f*n så skönt det känns. Nästa gång jag springer kommer jag att springa 1000 meters intervaller på nytt. Jag tror det är min väg till att bli snabb(are). Snabbare, japp det vill jag vill bli.

Det är kul att springa även om det ibland är smärtsamt … tjoho.

Antar att du hört talas om långfredag? Det är en dag som infaller i samband med påsken. Idag har jag upplevt långonsdagen. Makalöst långsam och seg dag. När jag trodde klockan var ”lunch” var den bara 10. När jag trodde att klockan närmade sig fyra var den bara två. Kettlebellpasset varade i en timme men den kändes som två timmar. För en gångs skull ville jag att passet skulle ta slut eftersom min axel inte ville vara med idag. Hemma i soffan går tiden vansinnigt långsamt. Vill lägga mig ner och läsa några sidor i en bok, somna och vakna till en ny dag.

Kyligare grader i Göteborg nu och det gillar jag. Jag föredrar 0-2 grader i november framför 10 plusgrader. När kommer snön?! Julbelysningen börjar så smått komma upp i Göteborg men jag skulle vilja kalla viss ljusdekoration för vinterbelysning. När jag gick den korta promenaden från spårvagnshållplatsen till gymmet blev jag grymt sugen på att plocka med mig den stora stora kameran och gå ut och fånga ögonblick. Det slog mig att jag inte fotograferat på en evighet. Eh, mina foton med iPhonen räknas inte …

På gymmet väntade ett cykelpass. Cykling och löpning står högst upp på ”åh det är jag sugen att träna just nu”-listan. Men det kan jag ju inte göra varje dag. Hemma efter passet väntade en orörd lägenhet (gissa vem som börjar bli lite irriterad) och Ballerina pepparkaka.

Igår bestämde jag mig för att under söndagen ska en mil stoppas in i benen. Så, så blev det. Jag är stolt varje gång jag springer en mil eftersom jag trott att det inte är något som jag klarar av. Nu klarar jag av det utan att vara död efteråt. Så … dags för nästa utmaning. Kan jag springa 10 km idag utan att vara alltför ansträngd så kan jag väl springa 12 km nästa gång? Flytta gränser, det är utmanande och roligt.

Nu ska jag se en film … eh, som tydligen handlar om en pensionerad kirurg som kidnappar folk och opererar ihop dom till förste delen av en mänsklig tusenfoting. Eh ja … eventuellt kommer jag inte att se klart filmen.