Om jag kollar på fotot så inbillar jag mig att det finns lite färg. Idag när jag gick hem från jobbet regnade det. Det regnade rätt mycket men jag brydde mig inte. Att skriva ”idag när jag gick hem från jobbet” var en fet lögn kom jag på nu. Det var kväll, klockan var 1900. Det som är allra värst är att jag hade kunnat sitta kvar ett antal timmar till utan att det hade gjort någon skillnad. Nu menar jag inte att jag jobbar utan att få något gjort. Nä, jag menar att hur mycket arbetsuppgifter jag än jobbar undan så finns det alltid lika mycket kvar. Konstig ekvation, jag vet. Men det växer på hög. Jag tycker om att ha mycket att göra och jobbar bäst under lite klassisk press men nu känner jag att det snart får vara nog. Tänker mig ett besök till chefen och förklara att detta inte är hållbart. Jag är anställd på 100 procent, inte 250 procent. Eller förresten hur var det nu, 3 personer i min grupp slutar inom en tidsperiod på en månad – glömde det och att deras arbetsuppgifter måste göras. Ibland önskar jag att jag vore en person som inte tog ansvar, som bara brydde mig om mig själv och som inte visade massa hänsyn. Men hur rolig är en sådan person? Det är en sådan person som jag inte uppskattar som arbetskamrat, och en sådan vill jag inte vara. Om jag andas och räknar till 10 kanske det funkar fram tills nyrekryteringar är klara.

Fortsätter hävda att träning är ett bra sätt att avreagera sig på. Igår hade tydligen hela Göteborgs befolkning bestämt sig för att träna. Reservplats 23 på cykelpasset jag brukar gå på. Avbokade mig och bokade istället in mig på annan anläggning – för att vara reserv 10 på ett 30 minuters cykelpass och reserv 7 på CXWORX. Jag säger tack för möjligheten att få drop-in biljett till pass. Helt galet. Därefter lite styrketräning. Därefter skönt trött och jag somnade med en skön känsla. Ikväll, som sagt arbete, och därefter soffhäng.

En annan lustig sak som snart kommer att ske – och där hoppas jag verkligen att jag slipper grått moln. Ett nytt ventilationssystem ska in i mitt hus. In i min lägenhet. Snart. Dessutom ska en köksfläkt flytta in i mitt kök (jag är fortfarande chockad). Har ännu inte fått något besked hur det praktiskt ska gå till när de ska in med stora borren här, men jag hoppas såklart på att jag ska slippa bo på en byggarbetsplats och att mitt hem slipper bli fullt med ”betongdamm”. Det ska bli skönt när det är klart …

En veckas frånvaro från bloggen men det känns som om det är två dagar. Den här veckan har varit smått hysterisk. Jobb, jobb, jobb så pass mycket att jag på fredag eftermiddag bar hem min jobbdator för att jobba hemifrån under lördagen. Eh. Ja, så mycket finns alltså att göra. Trots att jag varenda dag, under en lång period, arbetat mer än min normala arbetstid. En halvdags arbete på lördagen – får se om det kommer att underlätta något för mig kommande vecka. Tveksamt. Veckan i övrigt har bestått i arbete och arbete. Eh, näe just det jag gjorde ju lite mer än att arbeta. Träning är ett fantastiskt sätt att slappna av på och skingra tankarna. Så det har jag gjort. Jag har fått fart i bokläsningen igen, vilket är ett annat bra sätt att skingra tankar på. Dessutom har jag varit på kasinot och vunnit en hel förmögenhet.

Igår behövde jag avreagera mig … och cyklade till gymmet för att träna. Bestämde mig för att springa och styrketräna. Jag sprang  fem kilometer och tränade därefter biceps, triceps, axlar och mage. Idag har jag träningsvärk i benen som inte är att leka med. Det värker från foten upp till höften. Varför? Det är ju inte första gången jag springer. Men anledningen är mina snygga skor.

Jag har haft dom länge och jag har tränat många kettlebellpass, styrketräningspass och cxworx med dessa skor på fötterna. Det längsta jag sprungit i skorna är 2 kilometer. Igår sprang jag 5 kilometer i snabbt tempo – och det är det jag känner idag. Varenda liten muskel i foten känns. Helt otroligt, och  jag är väldigt nyfiken på hur det känns i fötterna efter att ha sprungit i ett ”par riktiga” barfotaskor. Från fötterna sprider sig sedan värken för att stanna i höfterna. Gissa vem som idag rör sig väldigt stelt och ungefär som en anka?

Finns alltid en hel del att önska. Just nu önskar jag att mitt dygn hade fler timmar. Ungefär 2-3 timmar till skulle kännas okej. Det ska jobbas, det ska tränas, det ska umgås, det ska vilas, det ska göras en massa mer saker. Idag har jag hunnit med att jobba utan att ha hunnit med hälften, jag har tränat RPM på lunchen, handlat så att jag slipper gå hungrig, diskat så jag har något att äta på och tränat yoga på kvällskvisten. På tal om att önska så förstörde jag wordfeudmatchen mot S genom att lägga önska och få 221 poäng.

Jag lyckades hålla undan och vann med 555 – 250. Onödigt fjantig seger. Imorgon ska jag fylla mitt dygn med jobb (effektivt jobb), massage, mer jobb, kettlebell och banne mig om jag inte ska unna mig kebab med vitlökssås?!

Skrattar lite när jag ser detta. Men min sysselsättning under lördagen och söndagen förklarar en del. I övrigt känns det rätt konstigt att se tiden som spenderats till styrketräning. Men jag gillar´t. Nu har jag gjort mina cykeltimmar och ser fram emot att springa lite mer.

Ikväll har jag cyklat igen. Benen var pigga och det var inga problem alls trots helgens cykelmängd. Har under en ganska lång tid haft känningar i mitt vänstra knä och det var det enda som kändes, men å andra sidan hade jag säkert haft den känningen vare sig jag ägnat helgen åt 8 timmar cykling eller ej. Konstaterade under cykelpasset idag att jag är tacksam över att ha en frisk och fungerande kropp. Eller ja, jag tror att jag har det … Tack kroppen!

Har precis registrerat 9 timmars träning i träningsdagboken. Hur gick det till? Det stavas rosa dygnet och är en upplevelse. Rosa dygnet är ett dygn av träning för livet till förmån för Cancerfondens rosa bandet-insamling. På lördagen gjorde jag en timme bodybalance och tre timmar på cykelsalen. Idag fem timmar på cykelsalen. När jag vaknade i morse var jag stel och trött. När mitt första pass började 08.00 var tröttheten och stelheten bortglömd. När klockan blev 13.00 och jag ”gått i mål” kände jag glädje, lite stelhet och lite ömhet. Men glädjen övervann den där stelheten och ömheten. Här hemma har jag under eftermiddagen och kvällen sovit och ätit, sovit och ätit … och druckit.

Testa nästa år, det är värt varenda ömmande kroppsdel. En njutning att få cykla för nya instruktörer och att utmana kroppen. Förvånas varje gång över denna kropp, shit vad den orkar!

Börjar få bestämma över min kropp igen. Vik hädan snuva! Senaste dagarna har jag sprungit, styrketränat, upptäckt den fantastiska medicinbollen och cyklat! Äntligen!

Söndagkväll och klockan är snart 22.00, tänker att jag borde se på nyheterna klockan 22 för jag har ingen aning om vad som hänt i Sverige och världen idag eller efter igår … Önskar att jag kunde få förlänga helgen med den dag och fortsätta ha roligt. Men imorgon är det vardag och väldigt mycket måndag. I lördags var det 1 oktober men kändes som 1 juli med anledning av att solen gassade och värmde. Jag gick en promenad längs Älvstranden och ett ta trodde jag att jag hamnat på Rivieran. Magiskt!

Kvällen spenderades i Kungsbacka i trevligt sällskap.

Söndagen har ägnats åt matlagning (läge att skaffa några lunchlådor eftersom det var tomt i frysen), en löptur i Skatås (8 flåsiga kilometer som gick snabbt, alldeles för snabbt med tanke på snoret i min näsa men det var svårt att ta det lugnt), en shoppingrunda i Sisjön (eller ok, mest kollat inte shoppat särskilt), testat att kitesurfa på land (väldigt roligt och väldigt mäktigt att känna på vindens krafter, wow!), ett styrketräningspass. Helt plötsligt hade klockan blivit 21.00 och jag var hemma.

Höstigt bra helg! Mer sådana tack.

För att fira att jag nästan klarade av att arbeta en hel arbetsvecka. För att fira en comeback på gymmet. En comeback med en kettlebell. Det var en lätt kettlebell, jag tog det lugnt och gav aldrig 100 procent (visst är jag intelligent ibland?). För att fira att kroppen verkar må bra efter dagens lätta träningspass.

För att … det är viktigt att vara glad för det lilla och för det stora, här och nu.

Jag tycker egentligen inte alls att det är särskilt kul att ”gå på stan”. Idag har jag ”gått på stan” . Hade ett kundmöte i centrala delarna av stan, ja så centralt det går att komma, och tänkte att jag avslutar dagen därefter istället för att åka till ön för att jobba i knappt en timme innan jag på nytt skulle åka till de centrala delarna av staden för att träna. Det blev 1½ timme att fördriva på stan. Skittråkigt. Gick runt och kollade i några butiker. Skittråkigt. Övervägde att gå till gymmet för att träna lite core i väntan på att cykelpasset skulle börja. Gjorde inte det utan fortsatte driva runt mellan butikerna och tittade på saker som inte alls intresserade mig. Skittråkigt. Började en stund ångra att jag inte åkt till jobbet och vänt. När jag går på stan vill jag gå till punkt A och uträtta det jag ska, sedan till punkt B och uträtta det jag ska osv osv. Att planlöst gå runt gör mig rastlös och irriterad. Tiden gick och till slut gav jag upp min planlösa vandrande och gick till gymmet. Ett cykelpass där jag fick känningar i mitt vänstra knä. Ett cykelpass där jag testade om jag var förkyld eller ej. Jag vet inte svaret, just nu känner jag mig varm och trött.

Fotot från en annan dag när jag var ”på stan”, förmodligen var jag på bättre ”gå på stan”-humör då.