Har idag kikat på skidutrustning i diverse butiker. Stavar, pjäxor, skidor och kläder högt och lågt. Dessutom sett lite från världscupen på tv och längtan efter snö och skidåkning växte. Det känns då lite fel att det är 11 plusgrader här i Göteborg. Vinterjacka eller vårjacka? Gå tillbaka till affärerna imorgon för att se om de har något kvar från vår- och sommarkollektionerna som passar för utomhusträning? Nåväl, imorgon ska jag inte klaga på den höga temperaturen för då har jag tänkt mig en löptur på förmiddagen och smhi har lovat mig åtta plusgrader och en sol. Jag tror att den där vintern kommer så småningom.

Snö fanns det i Dalarna nyårsafton 2010.

Investerat i mig själv ikväll. En mils löpning på personligt rekord. Än är inte året slut. Fy f*n så skönt det känns. Nästa gång jag springer kommer jag att springa 1000 meters intervaller på nytt. Jag tror det är min väg till att bli snabb(are). Snabbare, japp det vill jag vill bli.

Det är kul att springa även om det ibland är smärtsamt … tjoho.

Antar att du hört talas om långfredag? Det är en dag som infaller i samband med påsken. Idag har jag upplevt långonsdagen. Makalöst långsam och seg dag. När jag trodde klockan var ”lunch” var den bara 10. När jag trodde att klockan närmade sig fyra var den bara två. Kettlebellpasset varade i en timme men den kändes som två timmar. För en gångs skull ville jag att passet skulle ta slut eftersom min axel inte ville vara med idag. Hemma i soffan går tiden vansinnigt långsamt. Vill lägga mig ner och läsa några sidor i en bok, somna och vakna till en ny dag.

Kyligare grader i Göteborg nu och det gillar jag. Jag föredrar 0-2 grader i november framför 10 plusgrader. När kommer snön?! Julbelysningen börjar så smått komma upp i Göteborg men jag skulle vilja kalla viss ljusdekoration för vinterbelysning. När jag gick den korta promenaden från spårvagnshållplatsen till gymmet blev jag grymt sugen på att plocka med mig den stora stora kameran och gå ut och fånga ögonblick. Det slog mig att jag inte fotograferat på en evighet. Eh, mina foton med iPhonen räknas inte …

På gymmet väntade ett cykelpass. Cykling och löpning står högst upp på ”åh det är jag sugen att träna just nu”-listan. Men det kan jag ju inte göra varje dag. Hemma efter passet väntade en orörd lägenhet (gissa vem som börjar bli lite irriterad) och Ballerina pepparkaka.

Igår bestämde jag mig för att under söndagen ska en mil stoppas in i benen. Så, så blev det. Jag är stolt varje gång jag springer en mil eftersom jag trott att det inte är något som jag klarar av. Nu klarar jag av det utan att vara död efteråt. Så … dags för nästa utmaning. Kan jag springa 10 km idag utan att vara alltför ansträngd så kan jag väl springa 12 km nästa gång? Flytta gränser, det är utmanande och roligt.

Nu ska jag se en film … eh, som tydligen handlar om en pensionerad kirurg som kidnappar folk och opererar ihop dom till förste delen av en mänsklig tusenfoting. Eh ja … eventuellt kommer jag inte att se klart filmen.

Jag jagar endorfinkickar lite då och då. En del får kickarna av att hoppa fallskärm, simma med hajar eller ägna sig åt fridykning. Jag är inte sååå modig av mig (även om jag skulle vilja hoppa fallskärm) så jag finner mina endorfinkickar genom att träna, svettas och känna på mjölksyratröskeln. En del mår illa av att bli trötta, jag njuter av det . Idag hade jag bestämt mig för att gå all-in. 45 minuters cykling för en av de bästa. Just do it. Träningsvärken i benen från gårdagens bodypump fick vara där och skulle inte hindra mig. Svettig och nöjd efteråt, och helt klart tvungen att hålla mobilen med båda händerna för att få en bild som inte var suddig. Mascara överallt och då ska du veta att jag torkat bort det som var på näsan. Jag bjuder på denna svettiga och kanske ofräscha bilden – för så här såg sanningen ut efter passet. Linnet matchar ansiktsfärgen.

Jagar ny endorfinkick en annan dag. Ska du med?

Kvällens kettlebellpass var ikväll inställt och ersattes med bodypump, något som jag inte tränat sedan i somras. Om jag får säga det själv tycker jag att jag är ganska stark och nåja hyfsat vältränad. Men efter kvällens pass så konstaterar jag glatt att det där ”man blir bra på det man tränar” stämmer även på mig. Att det var ett antal månader sedan jag genomförde en timmes bodypump kommer jag att känna imorgon när jag vaknar. Överarmar och ben. Maj Gadd! Men träningsvärk är lite skönt så jag tackar och tar emot dagens pass.

Om någon är intresserad av hur jag har det i lägenheten så kan jag berätta att inget är gjort här och det stör mig förbannat mycket. Så det så.

I två dagar har jag längtat efter löpning. Igår hade jag tid hos frissan och hade ingen lust att ge mig ut att springa runt 20.00 på kvällen, och inte heller lockade det att cykla till gymmet så ”sent” för att springa på löpband. Jag siktade istället på morgondagen. Ja, idag alltså. Mentalt förberedde jag mig på att springa intervaller á 1000 meter. Efter jobb, efter ansiktsbehandling, efter lite mat (eh ok yoghurt och müsli) tog jag snabba cykeln till gymmet och attackerade ett löpband. Värmde upp med 2 kilometers löpning, avverkade sedan 5 intervaller á 1000 meter som gick lustigt lätt i 4:80, 4:70, 4:50, 4:20, 4:50-4:30 tempo för att sedan jogga ned i en kilometer. Så skönt!

Terapi … har jag sagt tidigare va?!

Kompressionsstrumpor är guld värt efter ett löppass.

Knappast. Idag slutade den första av tre i min arbetsgrupp. Dessutom är ett antal sjuka. Jag vill verkligen inte tänka två veckor framåt. Om jag väljer att blunda och hålla händerna för öronen så inbillar jag mig att det blir bra. Ordning och reda? Knappast.

Jag har blivit tillsagd att från måndag vecka 45 skulle delar av mitt hem vara bortplockat. Lydig och präktig som jag är så slet jag häcken av mig under helgen. Skaffade mig några extra gråa hår när jag funderade över var f*n jag skulle göra av allt. Med en sådan tydlig order som jag fått så har jag förväntat mig att något skulle ha skett i min lägenhet under måndag och tisdag. Ingenting har hänt. Ordning och reda? Knappast. Varken vad gäller uppgifter eller hur mitt boende just nu är. Säger någon till mig att de kommer på måndag så förväntar jag mig att någon kommer … om inte annat så kan någon meddela att så inte är fallet. Ikväll hittade jag en rulle med plast i trappuppgången. Tack för lite ordning och reda i löften. Helt hänsynslöst så klippte jag av massor med meter. Att det kanske inte räcker till alla mina 5 grannar i trappuppgången skiter  jag fullständigt i. Jag tänker plasta in mitt hem. Eller ja, täcka över lite möbler … som en säkerhetsåtgärd om-utifall-att här kommer att flyga betong, om någon kommer för att borra snart. Jag litar inte på hantverkare i detta fall.

Ordning och reda i min skalle fick jag genom att träna en timmes cykel ikväll. Terapi. Terapi. Terapi. Imorgon kväll när jag kommer hem förväntar jag mig att någon varit här och påbörjat det som ska göras. Jag skriver kväll – eftersom jag undviker att vara hemma .

Med hjälp av de bokstäverna stavar jag dagens träning. I love kettlebell. Under dagens pass har jag 1) känt mig urstark samtidigt som jag känt mig kraftlös och klen 2) känt mig totalt skakig i armarna 3) lett stort när jag kanske egentligen borde ha gråtit av utmattning

Jag kan hylla denna träningsform om och om igen. Kettlebell utmanar hela kroppen. Kettlebell utmanar viljan. Kettlebell bygger muskler och skapar uthållighet. Kettlebell är glädje. Idag blev vi utmanade att under fem minuter göra så många snatch som möjligt. Vansinnigt jobbigt men vansinnigt roligt att utmana kroppen och skallen – hur många skulle jag klara? Jag öste på och svor både en och två gånger och landade på 119 stycken , vilket jag tycker är bra och det är huvudsaken. Efter det var mina axlar fullkomligt slutkörda. Vi skulle skriva upp namn och antal på en lapp – för att sedan göra om detta om några veckor … jag kunde inte hålla i pennan och skriva mitt namn eller 119 läsligt. Haha så underbart! Ser fram emot att göra om det. Har jag sagt att jag älskar kettlebell?!