Okej, jag hade någon naiv vision om att det skulle vara slut på stressandet. Eller hur!? Så kan jag sammanfatta denna arbetsdag. I tisdags byttes min jobbdator ut mot en sprillans ny. Under onsdagen gav den nya datorn upp innan den ens hade bevisat vad den kunde. Det började med lite småsaker som sedan blev smått handikappande (som att den inte kunde skriva ut dokument). Observera att det är ganska ofta som jag behöver skriva ut dokument för att kunna göra mitt jobb. Observera att det inte är helt miljövänligt men så ser verkligheten ut ibland. Var ganska (okej väldigt mycket) irriterad över att en stor del av min arbetsdag blev förstörd. I torsdags tog jag ledigt, fredagen var en röd dag … tja, så idag var det dax för nya tag.

Det var vad jag trodde i varje fall. Min dator hade skaffat sig ytterligare några funktionsfel när jag skulle logga in på morgonen. Mycket irriterande. Jag morrade ett tag och gick sedan på ett möte och återkom till min strejkande dator mer än 1 timme senare. Utförde några experiment efter inrådan från supporten. Att jag sa till supportnissarna att det inte skulle hjälpa – hjälpte inte – de envisades om att alla världens dataproblem skulle lösas om jag startade om datorn. Att jag sa att jag redan gjort det (eftersom jag vet att det är deras ständiga rekommendation till alla felanmälningar) hjälpte inte. Jag fick väl starta om skiten för femtioelfte gången. Irriterad på supportnissarna rabblade jag upp mina 5 felanmälningar och hävdade bestämt att jag inte hade allt väsentligt installerat på datorn. Hörde jag inte supportnisse nämna starta om datorn igen?! Seriöst? Jag är absolut ingen expert men lite kan jag faktiskt, dessutom är jag läskunnig och kan lägga ihop 1+1 och om det dessutom står att en drivrutin saknas … eh?! Kommer den tillbaka om jag startar om datorn? Samtalet slutade med att supportnisse kanske till slut förstod att jag inte var 1) en gråhårig tant på 65+ som var rädd för att trycka på en tangent 2) en dum blondin … (ursäkta) eftersom han till slut konstaterade att ”jo något är nog fel på din dator och jag kommer att felanmäla den”. Nä men tackar!

Tidsmässigt hade jag nu kommit fram till lunchtid. Det som även hunnit inträffa är att en journalist som skulle komma och bland annat intervjua mig var försenad och skulle komma mer än en timme senare än planerat. För mig skulle det innebära att jag inte kunde vara ett intervjuoffer eftersom jag var inplanerad på ett möte i förorten Kungälv. En kollegas dator blev min räddning och jag fick arbeta i en timme innan jag småjoggade mot bussen för att åka till Kungälv. Klockan 4 var jag tillbaka i Göteborg igen och journalisten var kvar i en kvart till, så jag fick vara med på ett hörn på intervjun. Ja jösses. Ska bli spännande att se hur intervjun blir i tryck. Med uppspärrade ögon lyckades jag få lite dokumentation gjord och med fyrkantiga ögon ramlade jag ut från kontoret tjugo över 5. Stressad? Ja lite. Mycket att göra eftersom min dator inte fungerat? Ja.

Om jag sitter lugnt på min stol och jobbar imorgon? Nej, sladdar in på kontoret för att jobba nå´n timme imorgon, åker till Kungälv, möte möte möte, tillbaka till Göteborg, äter lunch med förhoppning om att jag hinner svälja lunchen, träff med en fotograf angående intervjun, leverans av ny dator runt klockan 14, hörde jag någon ha en förhoppning om att jag kan jobba efter det?!

Helg? Är det helg snart?