Okej, jag hade någon naiv vision om att det skulle vara slut på stressandet. Eller hur!? Så kan jag sammanfatta denna arbetsdag. I tisdags byttes min jobbdator ut mot en sprillans ny. Under onsdagen gav den nya datorn upp innan den ens hade bevisat vad den kunde. Det började med lite småsaker som sedan blev smått handikappande (som att den inte kunde skriva ut dokument). Observera att det är ganska ofta som jag behöver skriva ut dokument för att kunna göra mitt jobb. Observera att det inte är helt miljövänligt men så ser verkligheten ut ibland. Var ganska (okej väldigt mycket) irriterad över att en stor del av min arbetsdag blev förstörd. I torsdags tog jag ledigt, fredagen var en röd dag … tja, så idag var det dax för nya tag.

Det var vad jag trodde i varje fall. Min dator hade skaffat sig ytterligare några funktionsfel när jag skulle logga in på morgonen. Mycket irriterande. Jag morrade ett tag och gick sedan på ett möte och återkom till min strejkande dator mer än 1 timme senare. Utförde några experiment efter inrådan från supporten. Att jag sa till supportnissarna att det inte skulle hjälpa – hjälpte inte – de envisades om att alla världens dataproblem skulle lösas om jag startade om datorn. Att jag sa att jag redan gjort det (eftersom jag vet att det är deras ständiga rekommendation till alla felanmälningar) hjälpte inte. Jag fick väl starta om skiten för femtioelfte gången. Irriterad på supportnissarna rabblade jag upp mina 5 felanmälningar och hävdade bestämt att jag inte hade allt väsentligt installerat på datorn. Hörde jag inte supportnisse nämna starta om datorn igen?! Seriöst? Jag är absolut ingen expert men lite kan jag faktiskt, dessutom är jag läskunnig och kan lägga ihop 1+1 och om det dessutom står att en drivrutin saknas … eh?! Kommer den tillbaka om jag startar om datorn? Samtalet slutade med att supportnisse kanske till slut förstod att jag inte var 1) en gråhårig tant på 65+ som var rädd för att trycka på en tangent 2) en dum blondin … (ursäkta) eftersom han till slut konstaterade att ”jo något är nog fel på din dator och jag kommer att felanmäla den”. Nä men tackar!

Tidsmässigt hade jag nu kommit fram till lunchtid. Det som även hunnit inträffa är att en journalist som skulle komma och bland annat intervjua mig var försenad och skulle komma mer än en timme senare än planerat. För mig skulle det innebära att jag inte kunde vara ett intervjuoffer eftersom jag var inplanerad på ett möte i förorten Kungälv. En kollegas dator blev min räddning och jag fick arbeta i en timme innan jag småjoggade mot bussen för att åka till Kungälv. Klockan 4 var jag tillbaka i Göteborg igen och journalisten var kvar i en kvart till, så jag fick vara med på ett hörn på intervjun. Ja jösses. Ska bli spännande att se hur intervjun blir i tryck. Med uppspärrade ögon lyckades jag få lite dokumentation gjord och med fyrkantiga ögon ramlade jag ut från kontoret tjugo över 5. Stressad? Ja lite. Mycket att göra eftersom min dator inte fungerat? Ja.

Om jag sitter lugnt på min stol och jobbar imorgon? Nej, sladdar in på kontoret för att jobba nå´n timme imorgon, åker till Kungälv, möte möte möte, tillbaka till Göteborg, äter lunch med förhoppning om att jag hinner svälja lunchen, träff med en fotograf angående intervjun, leverans av ny dator runt klockan 14, hörde jag någon ha en förhoppning om att jag kan jobba efter det?!

Helg? Är det helg snart?

Min egna start på 2012 har varit ganska negativ med anledning av hostan från helvetet, men det är tråkigt att fokusera på tråkiga och negativa saker så därför vill jag nu övergå till något som jag tycker är positivt med årets början. Positivt: Jag har öppnat 2012 med lite nya maträtter. Hurra vad bra! Som ni alla vet är det väldigt lätt att hela tiden laga samma maträtter om och om igen. Jag vill råda bot på det beteendet hos mig själv och har därför öppnat upp mina ögon och letar efter nya maträtter. Dagens middag var en god kycklingrätt med saffran och kräftstjärtar. Tycker du om saffran så rekommenderar jag att du testar denna rätt. Till fyra personer behöver du:

4 kycklingfiléer
Kokt ris, förslagsvis då till fyra personer.

Sås:
1 burk kräftstjärtar i spad
1 dl vitt torrt vin eller vatten
1 påse saffran (0,5 g)
2 dl creme fraiche (kokbar)
1/2 dl Maizena ljus såsredning
hackad dill

Bryn kycklingfiléerna väl runt om i het panna, krydda med salt och peppar. (Jag strimlade mina kycklingfiléer). Blanda kräftspad, vin och saffran med creme fraiche och låt koka upp under omrörning. Red av med snabbredning, smaka av med kryddor och rör ner dill.

Bottna med ris i en smord form. Lägg över kycklingfiléerna och täck med 2/3 av såsen. Sätt in formen i 225° C i ca 10 minuter. Rör ner kräftstjärtarna i resterande sås. Ta ut formen och fördela kräftsåsen över kycklingen och sätt in ytterligare 5 till 10 minuter.

Några frågor på det?

Ibland när jag handlar saker brukar jag säga till personalen i kassan att det är en present – och då får jag ju så klart prylen jag köper inslagen. Haha, sant! Idag var jag på en lite tur på stan och köpte en sak jag länge trånat efter, och självklart bad jag om att få det inslaget eftersom det var en present – till mig själv. Vet du vad, jag har inte öppnat paketet än . Öppnar paketet imorgon eller övermorgon, eller någon dag när jag får tid. Rekommenderar att även du ber om att få vissa saker inslagna när du är och handlar lite vardagslyx till dig själv.

Jag är ingen kaffedrickare av stora mått. Med det menar jag att jag inte är beroende av kaffe. Det kan gå veckor utan att jag dricker kaffe. Jag gör väldigt sällan kaffe hemma utan dricker det mesta av mitt kaffe på jobbet. Under trettonhelgen har jag dock skaffat mig en liten kaffevana. I veckan köpte jag en ny sorts kapsel som jag inte druckit tidigare (tror den heter BuonGirno Café au lait) och det har varit riktigt gott på morgonkvisten och eftermiddagskvisten. Återstår att se om jag tar med mig min nya vana nu när jag återgår till vardagen imorgon. En annan vana jag tagit till mig sedan i torsdags är att sova till längre än 8.30. Hur ska det gå när klockan ringer två timmar tidigare imorgon?

Mitt hostande håller mig vaken och kreativ nu när spöktimmen börjat

Vaknade runt halv fyra i morse och ägnade en lång stund åt min nya hobby: att hosta. En del säger att man ska gå upp när man inte kan somna om, men vad ska jag göra uppe så tidigt att göra. En del säger att man ska läsa en stund. Jag väljer att blunda och tänka somna om, somna om, somna om. Efter någon timme somnade jag om och fick sova fram till 9. Gick upp och bestämde mig för att dagen skulle tillbringas inomhus med fokus på att bli frisk. Så jä**a tråkigt. Känns som om jag inte gjort något vettigt alls men det har jag ju (lagat matlådor, sanerat köket med hjälp av Cilit bang, sett på skidåkning på dumburken, dagdrömt om att det snart är färdigrenoverat här).

Nu gör jag inget vettigt alls. Slänger ett öga på Gladiatorerna på tv och dagdrömmer om att kunna börja träna igen. Från att ha varit hyfsat vältränad börjar jag nu se ut som en räka och har tappat en hel del muskler. Många jag träffat säger att jag blivit smal och undrar om jag inte ätit under jul. Hallå, jag har inte tränat på 18 dagar och har inga muskler kvar, jag ser ut som en räka. När jag slutat hosta vill jag springa och träna kettlebell. Dagdrömmer vidare …

En snölykta som jag hann göra innan snön töade bort under julen.

Jag är en lunchlådemänniska. Genom att äta mina egna lunchlådor vet jag vad jag får i mig och jag spar en massa pengar . Ok, lunchhaken runt min arbetsplats är inte de allra bästa men även om de varit det så tycker jag inte det är helt ok att betala 70-80 riksdaler för en lunch, flera gånger i veckan. Att jag ställer mig och rör ihop diverse olika maträtter under en helg är inte ovanligt. Nu i hosttider har jag all tid i världen … idag har det blivit korv stroganoff och kycklinggratängen nedan. Receptet till gratängen hittade jag hemma hos mina föräldrar under julen.

Kycklinggratäng med vitlök och parmesan (4 portioner)
4 kycklingfiléer
2 paket bacon
2 burkar creme fraiche
2 dl matlagningsgrädde
1-2 dl riven parmesanost
2-3 msk sweet chilisås
2 stora vitlöksklyftor
3-4 msk kycklingfond

Skär filéerna i strimlor, skär baconet i bitar. Stek upp detta, salta och peppra. Blanda creme fraiche, grädde, ost, sweet chilisås, pressade vitlöksklyftor och kycklingfond. Lägg kyckling och bacon i en ugnsfast form, häll blandningen över. Grädda 10-15 minuter i 225 grader. Servera med sallad och ris.

Efter ett antal höst- och vinterstormar och rivning av skorstenar så ser det ut så här när jag tittar ut genom mitt köksfönster. Jo, jag ser ut men det är på gränsen. Jag väntar några veckor till sedan är jag nog tvungen att tvätta fönster. Vad gäller renoveringen här så har jag fått besked om att de ska göra klart under vecka 1-3. Denna vecka har de gjort … ingenting.

I onsdags kontaktade jag min hyresvärd så att de ska komma hit och fixa lite med elen och min avsaknad av lampkrokar i två rum, fick besked igår om att han kommer måndag eller tisdag. Idag skickade jag iväg ett nytt mail och bad honom slänga ett öga på mina tapeter, och standarden i badrum och kök när han kikar in under nästa vecka. Min förhoppning är att han ska tycka att jag ska få måla och tapetsera lite, eventuellt få ett nytt kök helt och hållet. Tänker att det kan vara skoj att dra igång ytterligare en renovering i februari/mars!?!

Jag hostar vidare och funderar på hur mycket hosta det kan rymmas i en kropp. Det positiva är att jag inte längre ligger halva natten och lever om. Eller förresten, jag kanske lever om men jag märker inte av det, för jag sover. Tidigare har jag varit vaken på grund av den där ovälkomna hostan. Undvek att jobba igår och försökte vara smart och tänkte att jag skulle vara hemma och kurera mig istället. Kanske var det ett vinnande koncept? Eftersom vi firar de vise männen i dagarna fyra så innebär det att jag får fyra dagar med möjlighet till återhämtning och tillfrisknande. Vad har jag roat mig med då i dagarna två? Sovit, sett på film, klippt av mig en del av håret, lagat några lunchlådor, skrubbat bort spår efter hantverkare och besökt stadens butiker för att kolla på rean. Jag är verkligen en värdelös shoppare, och framför allt en dålig reashoppare. Blir mest irriterad på alla galna människor som blir som tokiga när de ser en röd prislapp. Idag kom jag hem med två träningslinnen (till ordinarie pris) och träningsstrumpor som jag fyndade för halva reapriset. Detta hittade jag på Stadium, som annars hade en helt fantastisk rea men jag är inte i behov av skidjacka eller skidbyxor,  men för dig som ska ha det – besök Stadium. I de traditionella klädbutikerna hade jag ingen vidare lust att tillbringa alltför mycket tid. Hade en plan att snoka runt i inredningsbutiker men där jag ville dra mitt kort, de hade stängt för inventering. Imorgon har de öppet igen så blir jag alltför rastlös av att vara sjukling så blir det kanske ett besök på Iems och Balders Hage imorgon.

Semlan får betyg godkänt. Men en semla ska ha mycket mandelmassa och det hade inte denna, därför bara godkänd semla.

Hyfsat jobbigt. Varför jag blivit sjuk i hostsjukan vet jag inte. Mina olika teorier 1) kroppen fick en chock av att vila i 8 dagar från träning (ska aldrig låta kroppen få så lång vila mer) 2) syskonbarnens förkylningsbaciller har angripit faster (ska trots det fortsätta träffa snoriga och hostiga syskonbarn) 3) kroppen fick en chock av att inte arbeta i 180 procent (ska sluta arbeta 180 procent och hoppas på att detta inte är orsaken till host host host).

Vänta nu måste jag hosta.