Besökte idag en kiropraktor och det var spännande. Jag vet inte om det gjort underverk med mig eller inte utan väntar med att uttala mig om det till imorgon eller övermorgon. Det var ändå en ”rolig” upplevelse och jag hoppas att han har rätt i det han tror är mitt problem. Jag blev glad av att han inte såg/kände att något var trasigt i axeln, att ledbanden satt där de skulle och att ingen del i axeln bytt plats med någon annan del . Hårt anspända muskler. Jovars de där musklerna används en hel del och jooo det kan vara så att de har överansträngts. Det gjorde förjävligt ont på vissa punkter. Vet du om att det gör extra förjävligt ont om man trycker på en punkt runt typ armhålan? En låsning i skuldran/bröstryggen knakades friskt upp och en låsning i nacken. Jäkligt skönt men tycker det är lite obehagligt att bli upplåst på det där knakande sättet. Men eftersom det hjälper så är jag glad i efterhand. Lite akupunktur på axeln och sedan gick jag därifrån. Spontant så här efteråt känns det bra och värken och stelheten är inte lika påtaglig. Återkommer om hur jag mår i min axel inom ett par dagar.

Efter det väntade picknick i det gröna med M och C. Bara att konstatera att vi ses alldeles för sällan.

Jag har tidigare skrivit om att jag ska vara mitt bästa jag – den 17 juli är tanken att jag ska vara den där bästa Tove. Att idag ha äran att en ond axel känns inte bra. På träningen igår kom värken smygande. Den blev värre. Och lite värre. Det gör ont att sträcka över huvudet, dra, sträcka bakom ryggen, lyfta och det gör ont att ligga ned. Vad hände? Det här ingick inte i min planering. Det här hjälper mig inte bli den bästa Tove.

Om 5 timmar ska jag träffa en kiropraktor. Jag har ingen aning om han kan hjälpa mig. Jag har ingen aning om en kiropraktor är rätt för mig. Jag har ingen aning om något förutom att jag har ont och att känslan är att jag vill att någon trycker högeraxeln på sin rätta plats. 17 juli. 17 juli. 17 juli.

Snälla rotator cuff. Var hel och funktionell.

En tanke som slog mig när jag sköljde jordgubbar: Hur överlevde jag innan årets jordgubbar kom? Hur ska jag överleva när de är slut i sommar? Bäst jag äter jordgubbar medan de finns att få tag på. Idag tillsammans med banan och vattenmelon. Plus vaniljkesella.

Idag hade jag kunnat vara ute hela dagen lång. 24 timmar. Men eftersom min hud inte skulle uppskatta det så har jag blivit tvungen att dra mig undan solen . Otroligt varm och skön dag. Det har blåst, och hade det inte blåst hade jag förmodligen svettats bort. Men säkra källor säger 7 m/s och handduken levde ett eget liv där på klippan om man inte placerade sig själv därpå. Varm sol vid vattnet + vind = bra kombination idag.

Jag har lyssnat på sommarpratare idag och det är roligt att ”överraskas” av intressanta sommarpratare. Jag har lyssnat på Annika Sörenstam (tråkigt, på gränsen till jättetråkigt), Eva Dahlgren (helt ok, men hon pratar o pratar o pratar), Babak Najafi (roligt och intressant, jag hade ingen aning vem han var men jag rekommenderar!), Per Holknekt (kanon och jag säger lyssna!), Rolf Ekéus (blev mest överraskad att jag råkade gilla hans musik).

Näringsintaget bestod av tunnbröd med sallad, skinka och paprikakeso.

… och jordgubbar + melon.

Imorgon blir det regn och det kan vara mitt fel. Men när en spindel inkräktar på mitt revir och dessutom tar sig friheten att försöka gå in i min ryggsäck, ja då finns ingen nåd. Min plan när det regnar imorgon förmiddag är att springa en liten sväng.

Jag har intagit en plats i solen. Kaffe smakar bäst utomhus. Kent låter alltid bra. Nya skivan En plats i solen är fullkomligt fantastiskt bra. Jag gillar texterna, jag gillar det elektriska, jag gillar Kent. Jag gillar att jag snart kommer att se Kent i Trädgårdsföreningen. Nä nu lyssnar jag på skivan en gång till.

… tex hur en traktor och en spårvagn ska ta sig över en bro i Göteborg. En olycka på en välbekant bro i denna stad gjorde idag att en hel del som jag tänkt mig inte gick som det skulle. Kollektivtrafiken kunde inte ta sig över bron från staden till ön. Tjörnexpressen valde att ta tunneln från staden till ön och inte komma till ”min” hållplats. Expressbussarna försenade. Jag insåg snabbt att jag skulle komma för sent, väldigt sent, kraftigt försenad till dagens träning. Sur som ättika var jag ett tag samtidigt som jag visste att detta kan jag inte påverka. Jag ÄR motiverad till att träna och en sådan här sak påverkar mig … fånigt i dina öron? Helt normalt i mina öron.

Tur jag är kreativ och kunde hitta andra aktiviteter denna varma, soliga, heeeeta dag i Göteborg. Det sägs att morgondagen blir varmare. Oh Lord! Ska bli spännande att se om jag imorgon vid denna tid är röd som en kräfta eller rosa som en gris . Frågan är även om jag kanske borde sova under bar himmel i natt på någon parkbänk, jag tror det blir varmt i lägenheten i natt. Men det är inte varje dag man upplever tropiska nätter här i Sverige så jag ska njuta av värmen. Frysa gjorde jag ju i vintras – så det jämnar väl ut sig?!

Jordgubbar, nektariner och banan. Gott-i-gott. Å så en klick vaniljkesella på det. Det har inte gått nöd på mig ikväll.

Idag tog jag med jordgubbar till mellanmål. Det sa bara slurp så var det slut. Tur att jag har en hel låda hemma som väntar på att bli uppätna när jag kommer hem efter träning. Överdos av jordgubbar? Ja.

… och saknar fotbolls-vm. Just nu tycker jag att det hade varit perfekt med en fotbollsmatch som bakgrundsljud och några minuter av intensivt tittande för att sedan kunna återkomma när kommentatorerna höjer rösten … men ingen match idag. Istället har jag fått äta mina jordgubbar med Ernst. Vad han gjorde vet jag inte men jag minns kryddor och ett golv som skulle lutas. Uppmärksamheten gick på sparlåga.

För att bli mitt bättre jag bytte jag efter jobbet om och gick till gymmet för ett pass IndoorWalking. Tänkte att solen den sägs ju ska besöka Göteborg fler gånger, tänkte att disken/tvätthögen från i lördags/det tomma kylskåpet/den stökiga lägenheten kunde vänta på mig någon timme till. Jag gjorde ett bra val för passet var bra och jobbigt. Jobbigt tilltalar mig. Mina ben är trötta och tunga och om inte hjärnan varit starkare hade jag börjat maska. Men jag påminde mig själv om (främst mina ben/baksida lår) att jag har ett mål. Jag har ett mål om att bli mitt bättre jag.

Jag går all-in. Om tre veckor ska jag vara mitt bästa jag. Det kommer att kosta tid, svett, hudflagor och ge kroppen viss värk. Om det så kommer att krävas att jag ska börja gå morgonpromenader och inte äta ballerinakex (vi har 2.3 kilo på jobbet …) så är det all-in som gäller.

SM.

Jag är motiverad. Grymt motiverad. Sjukt motiverad.

Det värsta med min träning på måndag/onsdag/fredag är de vedervärdiga bilköerna mellan Göteborg – Kungälv. Enormt tråkigt att krypa fram alternativt stå still. Kollektivtrafiken har förärats med en bussfil i ett antal kilometer. Mitt önskemål är att denna bussfil hade kunnat vara ända till Kungälv. 1) det hade gynnat oss som åker buss 2) kanske någon bilist tagit bussen istället 3) men vem lyssnar på mig?

Efter Kungälv upphör köerna och ingen förstår varför. Helt plötsligt slutar folk köra i 60 km .