Over and out.

Du som läser här regelbundet vet att somliga hantverkare sedan första veckan i november renoverat in ett nytt ventilationssystem i huset där jag bor, och ja … i lägenheten där jag bor. Döm om min förvåning när jag i veckan kom hem från jobbet och tyckte att något inte stämde i mitt kök. På min spis stod mina teförpackningar. Jag kände lukten av målarfärg. Eh, ja jag hade haft besök av hantverkare utan att jag fått kännedom om att de skulle in i lägenheten. De hade fått för sig att sätta in lite gipsskiva i skåpet och måla. Bara så där. Jag funderar på om de vid besiktningen fått för sig att köksfläktmontören ”förstört” genom att ta bort skåpluckan? Men det är ju jag som tagit bort skåpluckan. Jag har tagit bort skåpluckan eftersom köksfläktsmontören satte dit fläkten så att det inte gick att öppna skåpet. Nåväl, de gjorde det ganska snyggt (förutom målarfärg på spisplattorna!) men jag hade så klart uppskattat om de hade meddelat att de skulle in i lägenheten – för hade jag vetat det så hade jag några dagar inte ställt saker på hyllorna …

I fredags hade jag däremot fått en lapp om att hantverkare dyker upp på imorgon för att montera dit den del av fläkten som saknas … DÄREFTER hoppas jag att de är klara.

Idag verkar solen ha strålat över hela Sverige, så även i Göteborg. Dripp, dropp … hejdå isfläckar och snö. Hur njuter man av solen bäst? Jo genom att promenera i solen. När jag kom hem från promenaden placerade jag mig i soffan och njöt av solstrålarna som letade sig genom fönsterrutan och kollade på skidstafett. Under veckan har jag berättat för er att jag inhandlat vårjackan. Här är den:

Kanske kan den användas om en månad?

Återkoppling är att stänga av datorn, lägga bort iPhonen (tro det eller ej men det går att leva utan sin iPhone) och läsa en bra bok. Kristina Ohlsson är helt klart en av mina favoritförfattare. Läst tre böcker av henne nu och ibland kommer jag på mig själv att läsa med uppspärrade ögon. Ibland har jag lagt ifrån mig Änglavakter för en paus men snabbt greppat tag i boken igen för att fortsätta läsa. Väntar nu på fjärde boken som tydligen ska komma våren 2012. Spännande värre! Läs!

Det finns snart bara en sak som gäller – sluta leva i 180. Uppenbarligen är det jäkligt svårt. Jag jobbar på det. Tyvärr innebär det att jag tackar nej till tillställningar och inbjudningar. Men jag har nog aldrig varit i så stort behov av min tid. Min, bara min och ingen annans. Tid där jag bestämmer vad jag vill göra. Jag hoppas att inbjudningar till melodifestivaltittande, partyn och fikan kvarstår när jag är mig själv igen och att jag inte tappar mina vänner längs vägen. Nu vårdar jag mig själv. Igår lyckades jag få till ett träningspass. Gick och la mig 21.30 och vaknade idag 8.24. Helt galet. Idag har jag lyckats få till ett cykelpass och CXWORX. Tyvärr har jag även tvingats jobba idag. Dessutom har jag fått iväg en ansökan till ett nytt jobb. Vård av Tove var det som gällde. Förändring! Inget som säger att jag kommer att få jobbet men det är en process som är påbörjad. Berättade för en kompis idag att jag hade en känsla av skuld när jag tryckte på ”skicka” och ansökan gick iväg. Varför är det så? Egentligen trivs jag på mitt jobb men de förutsättningar som gäller är helt orimliga. De orimliga förutsättningarna äter upp mig och gör mig till en Tove som jag inte vill vara. En bitter, stressad, lättirriterad, glömsk människa som går runt med huvudvärk.

När jag kommer till jobbet på måndag ska jag bläddra fram några veckor i kalendern och kryssa för några dagar och skriva flexledig. Jag har flextimmar i överflöde som motsvarar 1½ veckas ledighet och jag behöver ledigt. Nu undrar någon varför jag inte bara tar ledigt någon dag nästa vecka?! Eller veckan därpå. Nä, det är fullsmockat i min kalender februarimånad ut. Mitt mål är att under resterande tid av februarimånad inte utöka flextimmarna till att motsvara 2 veckors ledighet. Jag bör få en doktorshatt om jag lyckas förhindra det.

Jag brukar säga att det är tur att vi inte är oumbärliga hjärnkirurger på en arbetsplats. Uppenbarligen är jag en sådan hjärnkirurg nu. Skärpning!

Herregud! Är ju helt handikappande att inte ha tillgång till el.

Igår köpte jag en vårjacka. Idag håller jag på att frysa ihjäl. Fryser inte ihjäl på grund av att jag gått runt i vårjackan i ett minusgradigt Göteborg, nej jackan ligger faktiskt kvar i påsen. Ska samla kraft att orka hänga upp den . Nä idag fryser jag för att det är kallt i lägenheten. Verkar som om hyresvärden snålar på värmen nu när kylan sveper in över Göteborg. Som skrivits tidigare så hoppas jag att det sveper in plusgrader snart så jag kan förlägga träningstid utomhus (läs springa). Konstaterar på nytt att det är svårt som bara den att kunna träna på gymmet som jag betalar pengar till – för att just träna. Så galet fullbokat. Idag lyckades jag få in mitt namn på ett pass CXWORX. 30 minuter i träningssalen kändes lite för lite men en plats i cykelsalen var omöjligt. Tänkte att jag antingen fick styrketräna innan eller springa. Genom att vara väldigt framfusig så fick jag ett löpband. 4 kilometers löpning genom att inte visa hänsyn. Lite löpning och coreträning. Check. Imorgon står jag som fjärde reserv för att få träna kettlebell …

Imorgon har jag som mål att kliva upp när klockan ringer, inte 45 minuter senare. Kommer att bli en utmaning.

Någonstans, i en tidning, på nätet, på en blogg, minns inte var – läste jag om ett te. Teet skulle vara dyrt enligt den som skrev om teet. Teet skulle vara lite billigare på en hälsokostbutik i Stockholm. När jag för ett antal veckor sedan var i Stockholm besökte jag den hälsokostbutiken och köpte te. Det var inte särskilt dyrt utan jag tyckte det kostade så som te gör. När jag kom tillbaka till Göteborg gick jag dagen därpå in på hälsokostbutiken som ligger ett stenkast från mitt jobb. Där fanns teet till samma pris, dessutom blev jag betjänad av en grymt trevlig expedit. Vad kan man lära sig av det? Att man inte ska gå över ån efter vatten eller att gräset inte är grönare på andra sidan? Inte vet jag. Jag har i varje fall fått ett väldigt gott te. ”Renare te” finns inte har jag fått berättat för mig. Trevligt tyckte jag, dessutom är förpackningarna snygga  och gör sig bra i mitt demolerade köksskåp.

Den prickiga burken köpte jag på Balders Hage i helgen – till mig själv, och gömde sig i ett av paketen som var till mig själv. Vad som finns i den kanske du vill veta?

… eller i varje fall varmare än minus 10 till minus 15. Ja minus 5 eller minus 3 vill jag inte heller ha. Jag vill ha temperaturer, runt 5 plus och varmare, som tillåter att jag kan springa ute. I förmiddags gjorde jag ett försök att boka in mig på ett gruppträningspass. Fullkomligt fullbokat och att stå på reservlista och vara nummer 15 – suck! Gick till gymmet för att springa. Men där gick en massa dönickar (ursäkta) på alla löpband. Självklart får alla träna men det känns smått surt att gå till ett gym med mål att springa på ett löpband och sedan komma dit och alla är upptagna … Gå ut och gå mer er folk! (okej, varsågod och säg till mig att springa ute, men mina luftrör mår inte bra av ansträngning i minusgrader). Nåväl, jag gjorde några sura drag i roddmaskinen, lyfte några hantlar, tränade lite mage – men jag kände mig som en surtant och gick hem. Sur eftersom jag ville springa men inte fick (eller kunde) : ( . Kondition är en färskvara men jag har blivit positivt överraskad efter de två cykelpass jag gjort i veckan. Efter min sjukfrånvaro har jag inte tappat så mycket konditionsmässigt som jag befarade att jag skulle. Mina promenader som jag svurit över men som varit min enda motion under de 43 dagarna har tydligen gjort lite nytta förutom att jag fått frisk luft.

För att påskynda våren köper jag tulpaner. Anna vad tycker du? Är de härligt krispiga eller är de bara härligt vita?

Hardu gjort en Tove ännu? Det vill säga: gå in en butik, köpa något till dig själv, svara ja när expediten frågar om det är en present!? Gå hem, öppna paketen. Vardagslyx om jag får bestämma.